Varje gång ett band kommer ut med ett nytt album så kommer frågan:
– Har de förändrats tillräcklig mycket?
– Känner man igen bandet?
Det har ju kommit nya skivor från några för mig mycket intressanta band under våren, däribland Band of Horses. De har inte hållit på så länge men har ju två skitbra album – som jag tyvärr tror jag spelat sönder – och som är väldigt lika varandra.
Och det går ju bra när det bara är två album, men inte tre, -Nej, det blir för mycket.
Vid första lyssningen av Infinite Arms så blev jag lite besviken, vilket faktiskt inte är avskräckande eftersom de riktigt bra albumen inte fastnar på direkten. Skivan är mycket lugnare än tidigare, och mera country. Så efter några lyssningar inser jag att det är precis hit de ska gå, åt Fleet Foxes hållet.
Det finns ju ett inneboende problem med dessa förändringar:
Man gillar ju banden som de är och om de förändras för mycket så kan ju det man gillar försvinna.
Å andra sidan är det tråkigt med band som inte förändras alls, så när man börjar tröttna, även tröttnar på de tidigare släppen, och bandet blir ointressant.
Men jag känner verkligen att Horses tagit lagom stort kliv framåt, och speciellt gillar jag Evening Kitchen som nästan är en White Winter Hymnal ripoff och Factory som lite förvånande låter som The Perishers.