I dagarna kommer Vampire Weekends nya album ”Modern Vampires of the City” ut i butikerna, och jag måste erkänna att det var ett släpp som jag inte tänkt så mycket på förrens jag 1) blev lite irriterad över första singeln Diane Young och 2) lyssnade på NPR:All songs considered om nya albumet. Då vände det och jag är nu överlycklig att de äntligen släpper en ny skiva.
Det första jag kommer ihåg är att Michael tyckte vi skulle gå och se ett nytt band på Debaser Slussen, när jag letar lite var det nog i 2007, men vi blev försenade och när vi väl kom in hann vi bara höra sista låten. Lite senare började jag lyssna på skivan och när vi skulle ha en pokerkväll så satte jag på den i bakgrunden, och jag blev så inne i spelet att jag glömde att byta skiva i spelaren. Efter flera timmar fick jag lite synpunkter på att det kanske var dags att byta musik, och eftersom skivan bara är 34 min lång så hade vi lyssnat på den många gånger om. Men det enda jag tänkte på var jag ändå inte tröttnade på de (vid första anblicken) korta, enkla poplåtarna. När jag lite senare såg dem live ”på riktig” så fick dessutom låtarna ett annat djup och jag tror jag såg dem 3ggr bara under 2008.
Liknelserna med Paul Simons afrikapop beror väl mest på deras första hit Cape Cod Kwassa Kwassa men återkommer ju även i andra låtar. Det består delvis i ett genuint intresse för dancehall, som bland annat märks i låten Warm Heart Of Africa med det delvis svenska bandet The Very Best, där Vampires Ezra Koenig sjunger. Fast egentligen är det en ganska liten beståndsdel i musiken, men kan ge lyssnaren känslan av att uppskatta nya genrer utan att verkligen göra det. Tyvärr är nog inte västvärlden ännu inte tillräckligt öppen för ”World music” för erkänna den i egen rätt, något som man verkligen inte ska anklaga VW för, utan de ger snarare en glimt om en ljusare framtid. Det jag tror skapat så mycket av deras ursprungliga spridning är nog deras akademiska referenser som t.ex. Oxford Comma, som tillsammans med mediahypen 2008 snabbt skapade uppmärksamhet kring debutalbumet.
Närväl de släppte sitt andra album Contra 2010 var naturligtvis förväntan stor, men för min del blev det nog en besvikelse efter den smått hysteriska första singeln, och att jag tröttnat lite på deras korta, punkiga poplåtar, så mycket att jag aldrig riktigt lyssnade på den eller gav den en chans.
När jag nu tre år senare lyssnade på intervjun på NPR såg jag helt plötsligt den tydliga röda tråden mellan de tre albumen som en musikalisk icke-filmatiserad genialisk vampyrtrilogi, där låten Hudson från nya skivan är höjdpunkten på deras utveckling, med sina drum’n’bass intrikata beats och nästan sakrala bakgrundssång. En utveckling som visar ett band med potential till att jämföras med med Radioheads fantastiska utveckling från Creep till Packt Like Sardines In A Crushed Tin Box. Och detta är helt utan att släppa taget från något som de gjort tidigare, utan snarare känns skivorna mer och mer som om de blev inspelade samtidigt, en bedrift i sig själv. T.ex. kunde ”Finger Back” lika gärna vara med på första skivan, och inledningen är så lik M79 att det nästan är en stöld, men sedan förändras så det inte blir en upprepning, utan snarare en fortsättning.
Redan när jag första gången högt frågade någon om singeln Diane Young var nyskapande eller bara irriterande med sina hysteriska beats och röstförvrängningar hade jag redan svarat på frågan, bara genom att formulera frågan förstod jag att detta är ju naturligtvis helt genialiskt, och dessutom en väldigt intressant text om åldrande. Dessutom länkar den ju tillbaka ganska fint till Contras första singel Cousins, som var lite hysterisk, men framförallt till den (med Vampire Weekends mått) galet långa (6 min!) och tempoväxlande Diplomat’s Son som jag idag förstår storheten i.
Så i likhet med Foals har Vampire Weekend växt med sitt tredje album, men med skillnaden att där Foals har ändrat och gjort varje album annorlunda med ett större, svulstigare och bättre producerat sound så har Vampire istället hänvisat tillbaka och stakat ut en väg som verkar vara uttänkt från början och som har fördelen av att den gör något så ovanligt som även tidigare album bättre.
/Rikard
http://pitchfork.com/reviews/albums/17963-vampire-weekend-modern-vampires-of-the-city/