Listan: Maj 2011
Final Days Society – Jag börjar med den sista låten i listan, för jag tyckte det var kul att hitta ett svenskt Mogwai/Explosions in the sky band (långa postrock låtar). Jag tror denna är från deras andra skiva, som vanligt hittade jag inte så mycket info när jag googlade, förutom att de är 4 killar från Växjö.
An Horse – Är ett tvåmannaband från Australien. Första skivan finns inte på spotify, bara deras senaste Walls, som verkar klart intressant, även om den kanske inte direkt är någon unik rockstil. Namnet fick de efter en dispyt om det var grammatiskt korrekt att ha ”An” framför ett hårt ”H” eller inte.
Nils Frahm & Anne Muller – Denna duo från Berlin fick mig att fungera lite kring ifall klassisk musik var något för denna blog. Jag tänkte först ha med låten Teeth, men efter att funderat lite kände jag att den var lite för ”klassisk”. Sen är ju nästan hela skivan 7fingers mer åt electronica-hållet, så det var inte svårt att hitta en bra låt som passade bättre. Nils Frahm anlitade violinisten Anne Muller för att få fram en enligt mig mycket intressant blandning klassiskt/konst/electronica -musik.
1000names – Från Bulgarien! Jag tyckte det var en så konstig låt att jag måste ta med den, och nu blir den bara bättre och bättre. Kanske lite väl pretentiös, men det är kul med udda projekt. Består av två killar som kallar sig Casio Blaster och 99 mistakes och är DJs i Sofia.
Jonathan Johansson – Äntligen tillbaka! Efter en grym första skiva så kändes det lite tråkigt när han var bitter på senaste Popaganda och gnällde på dåliga recensioner och var allmänt oinspirerad. Hoppas han har hämtat sig och kommer tillbaka med en ännu bättre uppföljare. Blommorna bådar gott, fast den är inte lika fantastisk som en hand i himlen eller innan vi faller.
Amanda Palmer – Ända sedan en fantastiskt bra konsert med Dresden dolls för många år sedan har jag en förkärlek för Amanda Palmer, sångare och keyboardist, trots att jag inte lyssnar så mycket på dem längre. I höstas gjorde hon en riktigt schysst EP med Radiohead covers, och Idioteque är den klart bästa. Hon har även en intressant blog där hon visar hur otroligt kreativ hon är när det gäller att kommunicera med sina fans och livnära sig trots sviktande skivförsäljning. Bland annat har hon för vana att be sina fans om mat och logi när hon spelar, och säljer egendesignade prylar hela tiden.
Sist av allt måste jag säga att Veronica Maggios Satan i gatan växer och växer, och ingen har väl missat Michaels bilder av henne i senaste sonic. Vi ska försöka få en intervju med henne om några månader, och vi har några andra på g, vi får se vad som dyker upp här på det okända…
/Rikard
Listan: Maj 2011