Som vanligt gick diskussionen om det skulle vara lite eller mycket folk på Debaser Slussen. Det visade sig vara det senare. Det var länge sen jag såg så mycket folk, trots att det så sent som i onsdags var slutsålt. Det kanske hade att göra med att det var fredag och lite mer alkohol med i leken, eller att Tallest man har många trogna fans. Som han sa själv vid ett tillfälle så kändes det lite som på en finlandsfärja vid tillfällen, men för det mesta var publiken lugn.
Alla jämför honom med Bob Dylan, en guitarr och en viljestark röst, och jag kommer inte på något bättre liknelse.
Själv tycker jag musiken är bra, men det jag gillar mest är hans scen-närvaro. Han tittar ut i publiken som om vi kan dra åt helvete om vi inte lyssnar, och man vågar inte göra annat än göra just det.
”Har ni det bra därute?” – ”JAAAAAAA”
”Oj, nu blev det lite mycket Ledin-stämning här… sorry. Jag får spela något lugnt.”
Och när en överförfriskad idiot börja klappa lite för entusiastiskt i början på en låt stannar han upp, stirrar på honom och börjar om. (alla utom idioten tar åt sig, och hans polare försöker lugna ner honom)
Till extranummer kommer Amanda (Hajen) ut och sjunger en mycket bra låt, som jag inte heller kan namnet på, eftersom jag inte lyssnat på hans album ordentligt (nja, den är säkert inte med där), men det spelar ingen roll. För nästa konsert är jag där. Men jag kommer akta mig för att klappa takten.
/rebellion