Listan: male rebellion
Efter en diskussion ifall Thom York eller Bono hade bäst röst så blev jag tvungen att samanställa en spellista med de bästa manliga rösterna jag vet, och naturligtvis i ordning. Jag försökte tänka enbart på själva rösten samt känslan, inte hur bra låtar de har, och valde låtar där man fick så mycket röst som möjligt. Det blev 22 stycken totalt, och jag är ganska nöjd förutom några artister som inte finns (Tool) på spotify samt att några inte har låtar där rösten verkligen kan träda fram. Vad tycker du? -Rösta till höger!
22 – Sivert Höyem – Madrugada – Majesty
– Väldigt mörk och fin röst, nästan lite kliché på en manlig röst. Tänker alltid på Tindersticks när jag hör honom.
21 – James Dean Bradfield – Manic Street Preachers – Motorcycle Emptiness
– Kanske inte så vacker men karaktäristisk och ren.
20 – Paul Julian Banks – Interpol – NYC
– Iskall och kristallklar.
19 – Gavin Rossdale – Bush – Inflatable
– Lite hes men ganska unik. Tyvärr lite överproducerade album, känns inte riktigt ärligt.
18 – James Walsh – Starsailor – Love is here
– Bara en helt fantastisk röst. Synd att de inte riktigt lyckas med albumen.
17 – Maynard James Keenan – A perfect Circle (Tool) – The Package
– Klarar stort omfång, hes, ljus, mörkt, skrikit och dessutom trovärdigt. Skulle gärna höra en soloskiva.
16 – Chris Cornell – Soundgarden – The day I tried to live
– Som Maynard (ovan) fast nästan ett större omfång. Har tyvärr spårat ut helt på sistone, och inte särskilt intressant solokarriär, men han kommer kanske tillbaka.
15 – Justin Vernon – Bon Iver – Re:stacks
– Det är något speciellt med män som sjunger falsett, känns väldigt känslosamt.
14 – Britt Daniels – Spoon – I turn my camera on
– Svårt att hitta någon låt som verkligen gör hans röst rättvisa, men jag skulle nog beskriva rösten som ”charmig”.
13 – Grant Lee Phillips – Grant Lee Buffalo – Stars ‘n’ stripes
– Len, vacker och ett ganska stort register. Känns som hans karriär långsamt tynar bort och de senaste soloskivorna har jag inte orkat lyssna på.
12 – Neil Young – Philadelphia
– Väldigt ”ärlig” röst, som är helt unik. Antingen denna vackra falsett, eller den hesa rockrösten. Kan inte riktigt skilja på om det är rösten eller de fantastiska låtarna som fastnar.
11 – Ed Harcourt – Every night
– Det är inte alla som klarar att sjunga helt acapella, något som Ed gör mycket bra, men tyvärr är det nog kvaliten på låtarna som saknas för min del. Måste ses live för att man ska förstå storheten.
10 – Ryan Adams – Desire
– Lyssna noga på hur han svajar på rösten i de första fraserna i låten för att få den där fantastiska känslan. Hade nog varit större om han inte varit så produktiv och han själv verkligen ville.
9 – Matt Berninger – The National – Fake Empire
– I Fake Empire tar hans mörka baritone verkligen över hela låten och det är svårt att inte beröras.
8 – Edward Vedder – Pearl Jam – Indifference
– Har en förmåga att låta likadant vad han än sjunger, och klarar lika bra att viska som att skrika. Lever sig in väldigt mycket i låten när han framför live.
7 – Zachary Francis Condon – Beirut – Nantes
– Vissa är helt enkelt födda med en djup, vacker röst. Har inte hört honom så mycket, så är lite osäker på röstens kapacitet. Hans röst blir nästan mer som ett intrument än textförmedlare i ”Nantes”.
6 – Stuart Staples – Tindersticks – Trouble Every Day
– Ganska lik Zachary’s (ovan) röst fast ännu mörkare och med mycket pondus, och med ett ovanligt vibrato. Otroligt bra live.
5 – Bruce Springsteen – State trooper
– Har ett mycket större omfång än vad många tror, något som sällan kommer fram i hans ibland lite tråkiga rocklåtar. Lyssna extra på slutet för att höra lite smakprov på falsett/rop.
4 – Paul Hewson (Bono Vox) – U2 – Running to stand still
– En av de mest kompletta rösterna någonsin. Jämför med Lemon från Pop.
3 – Thom York – Radiohead – How to disappear completely
– Precis som för Miles Davies så är resultatet allt, den färdig låten. Otrolig förmåga att anpassa rösten efter vad som är bäst för låten, och allt han gör blir bra eller intressant.
2 – Jim James (Yim Yames) – (My morning jacket) – Going to Acapulco
– Instrument är överflödiga när han börjar sjunga, skulle nog även klara sig mycket bra utan mikrofon. Väntar bara på en solokarriär.
1 – Jeff Buckley – Corpus christi carol
– Sjunger helt annorlunda än alla ovan, med en fantastisk operalikande röst som klarar stillsamma psalmer såväl som rocklåtar. Lyssna även på låten Grace hur han leker med rösten runt melodin så man nästan blir yr.
Håller med dig om många. Jim James och Jeff Buckley är helt unika och slår allt.
Kan rekommendera att se American Dad – S05e07 – My Morning Straitjacket.
Där sjunger Jim James.
http://www.vbox7.com/play:29de5867
Det ska jag göra!
Kanske är inne i en aggresiv-musik-period men i min värld blir det inte bättre än så här: http://open.spotify.com/track/4icXp6gaJoQYxiVWSS2AdV
I den första versen fullkomligt exploderar han, tar i så rösten spricker men vibratot finns fortfarande med. Den lilla antydan till falsett i ”the devil” ger en känsla av osäkerhet/rädsla innan han klämmer i igen för att lugna ner sig till refrängen. 10 sekunder ren skola i hur man ska sjunga rock.
Gubben har en av de bästa och unika rösterna i världen med sin kombination av mjukt och hårt. Och han kan fortfarande, hoppas ni lyssnar på http://open.spotify.com/album/2eX2a0QKFAAj7sCKDTqu9z
Ni vet att en såna här listor inte har ett uns objektivitet i sig va?
har en underskattad röst. Glöm inte
Ja, jag misstänkte att jag missat något…
Bra lista. Jag byter favoritröst med var och varannan låt…
Ps. kul bild du har herr R. Du tittar liksom upp på kommentaren ovan.
Jaa, det är väl inte precis någon exakt vetenskap…
Jaa, man måste ju läsa vad det står…
Har lyssnat lite på Roky nu, klart intressant…
Vad gäller objektiviteten så är ju detta inte mina åsikter utan de är ju resultatet av en vetenskaplig undersökning… 😉
[…] inte var precis vad jag tyckte i mitt inlägg, men de är ju så bra alla 4 att det […]