Tänkte göra en liten kort summering av konsertveckan 37:
Det började med en riktigt popnördig konsert på onsdagen på Strand, där The New Pornographers klämde in så många låtar de hann med på en timme, och det var imponerande många. Tyvärr hade jag inte riktigt lyssnat in mig tillräckligt för att verkligen kunna njuta av konserten, men det var absolut väl investerade 200kr.
Sen på lördagen var det dags för Junip, även denna på Strand, och det var mycket intressant att äntligen få se dem eftersom de ändå har haft en liten lustig karriär, att bli så kända utan att ha släppt något, bara pga att José Gonzalez gjorde kometkarriär, och inte förrens 7-8 år senare släpper de sitt första album.
Konserten var ju bra, men den blev kanske lite enahanda då låtarna kan bli lite lika varandra och och de sysslar ju inte direkt med något typ av publikfrieri…
Publikfrieri var dock något som The Whitest Boy Alive bjöd på, och i stora mängder!
Även denna konsert var på Strand, och efter några riktigt bra konserter där ([ingenting]) så börjar lokalen på allvar att konkurrera med Debaser Slussen, som jag tycker är den bästa klubbspelningslokalen. Redan efter några låtar hade Erlend Øye hela publiken ätandes ur sin hand, och när keybordisten levererade det ena makalösa solot efter det andra så blev det bara bättre och bättre och bättre. Och det kändes verkligen omöjligt att stå still under spelningen, det är sån sväng i rytmen att man inte kan vara på dåligt humör en längre tid. Som tur var verkade det som om kontakten var ömsesidig för det stannade kvar i två timmar, lite experimenterande på slutet då arrangören kom in och mixade lite dansmusik (show me love, Robin S) till livemusiken. Nästa gång de kommer i närheten av Stockholm kommer jag inte att tveka på att köpa biljetter.
/Rikard